En av de absolut sorgligaste dagarna i mitt liv var tveklöst avslutningen i nian. Den ägde rum fredagen den 12 juni 1971.
Det var i Essingeskolan. Jag hade inte varit i skolan i slutet av terminen. Men jag gick ändå på avslutningen.
Jag kände nog på mig att jag inte skulle kunna fortsätta på Kungsholmens gymnasium på hösten. Därför var jag medveten om att denna dag var farväl till en hel värld.
Och vad som än hände efter denna dag har det aldrig kommit något som kunnat ersätta den världen.
Allt efter denna dag har varit som någon sorts blek kopia.
Erik.
ReplyDeleteLivet går upp och ner.
Tråkigt att du känner så. Jag hoppas verkligen du ser en del glädjeämnen i detaljer runt dig.
Du är annorlunda, jag är annorlunda och vi alla är inte lika.
Jag gillar en hel del av din klokskap och tycker du har bra och många fina värderingar.
Du kanske får nya kompisar i andra dimensioner/sammanhang som ser saker likt du gör.
Förhållningssättet är viktigt. Man kan resonera och lära sig så länge man vill. Idag gör många det genom Word Feud eller Quiss ... via mobilerna. Kunskap idag går så snabbt så vi hinner inte alltid sätta oss ner och uppskatta detaljerna.
En promenad likt en pensionär, mata duvor på en parkbänk, våga prata med den gamle bredvid, se glädjen i att anden eller svanan eller gråsparven får en bit mat och omtanke i tystnad glädjas åt detta samt upptäcka och samtala med en äldre person som säkert uppskattar att man tar sig tid till annat än att bara springa runt runt runt i ett ekorrhjul.
Det finns så mycket mer som ger harmoni och lönar sig i längden.
Vi måste inse att vi inte kan förändra världen även om vi vill, vi måste börja med oss själva.
Det är bättre att dela med sig än att ta.
Leroy