Bild av mig - när jag tar bilder i Savalen

Jag har tidigare berättat om en resa till Savalen i Norge som vi gjorde i åttonde klass, Det var maj 1970. Jag var 15 år. 

Det var nog en av de roligaste resor jag varit med om, vilket väl framgår av min korta beskrivning. Och som gått in i mig så djupt att till och med IP-adressen till denna blogg påverkats av Savalenresan. . 

Vad jag inte berättade om i mitt alltför korta inlägg var att jag hade tagit med en kamera till Savalen för att dokumentera minnen från resan. Av någon outgrundlig anledning kom filmen i kameran bort. Så jag fick inte behålla de episoder som jag hade tänkt dokumentera på detta sätt. 

Men  en klasskamrat tog faktiskt en bild som visade mig när jag tänkte ta en bild. Och det är ju ett dokumenterat minne - det också. 

Och denna bild kom i alla fall inte bort. 

En sång, en gång, för länge länge sen

Idag för 55 år sedan, 14 mars 1967,, gick denna sång in  som nykomling på sjuttonde plats på Kvällstoppen. Jag hade nyss fyllt tolv år. Jag tror inte jag tänkte på den så mycket just då, men senare, någon gång på sommaren samma år,  gick den in i mig och grep tag i  mig på ett mycket märkligt och intensivt sätt. 

Men väl att märka, endast i Jan Malmsjös version. Hootenanny Singers låg  nästan samtidigt också på  både Kvälls- och Svensktoppen med samma sång, men deras version berörde mig inte alls på damma sätt.

Jag tror numera att jag vet vad det handlade om. Eller rättare sagt, jag tror inte att jag vet -  jag vet.  Men det håller jag hemligt.

Men den alltså gick in i mig, den berörde min djupaste längtan och även min djupaste sorg. 

Jag minns en gång när jag lyssnade på den, i Gräddö just denna sommar. Jag lyssnade intensivt och tagen, och då kom min bror in och ville prata om något. Jag blev rasande och skällde ut honom, och höll nästan på att slå honom. Vilket jag dock dess bättre inte gjorde. 

Han tyckte att jag var galen, och det kan jag nog förstå att han gjorde. 

Men jag var inte galen. Det var något helt annat det handlade om.